Jag är dansk, men förstår inte att jag och mina landsmän skulle vara lyckligare än alla andra på detta klot. Jag förstår inte varför danskar skulle vara lyckligare än till exempel italienare som framställer världens bästa vin, eller haitier som har sommar året runt – eller svenskar…
Sverige har ett av jordens vackraste och mest musikaliska språk – Danmark har "rødgrød med fløde".
Sverige har allemansrätten – Danmark har campingplatser som är kopior av villakvarter med trädgårdstomtar.
Sverige har fantastisk natur och vackra röda trähus – Danmark har begränsad natur med sommarstugeområden som också är kopior av villakvarter.
Sverige har midsommarfest med dans och majstång, blommor i håret och picknick i det fria. Danmark har Sankt Hans med bål, regn och ljummen öl.
Sverige har stora laxälvar och Nordens Venedig (Stockholm) – Danmark har Den (mycket) Lille Havfrue.
Sverige har Abba – Danmark har Brødrene Olsen (och Olsenbanden).
Danskarnas stolthet över Lego motsvaras nog av svenskarnas stolthet över Ikea.
Men kanske spelar stolthet en roll? H C Andersen, Karen Blixen, Jorn, Kirkeby, Utzon, Lars Ulrich, von Trier, Wozniacki, Anja Andersen, Lukas Graham…
Okej, det här är kanske förklaringen: Sverige har Systembolaget med begränsade öppettider – i Danmark behöver man aldrig törsta, och så har vi Christiania (med Pusher street). Och en tidning med sexannonser. Är det den enkla tillgången till sprit, hasch och sex som gör mig lyckligare än min vän Fredrik på Österlen? Jag måste komma ihåg att fråga honom.
Ska lyckan sökas i den närmaste omgivningen? Jag befinner mig inte i ett konstant lyckorus. Men mitt liv har varit förhållandevis okomplicerat, och jag har upplevt stunder av nästan våldsam lycka. Har det med Danmark att göra? Jag var varken mer eller mindre lycklig när jag under nästan fem år bodde i Malmö.
När tankarna kretsar kring lycka ser jag goda vänner kring mig. En övervägande trygg och kärleksfull barndom – aldrig tråkig. Familjemönstren har ändrats och under en period medförde det mycket olycka, men med nya flickvän känner jag återigen lycka. Mina nya "barn" är två hundar (från Sverige) som är kul och underhållande. Den villkorslösa kärleken som möter mig hos de två fyrbenta varelserna är en av vägarna till lycka.
Jag ser också upplevelser som en enkel väg till lyckokänslorna. Det kan vara den stora resan till andra sidan jorden. Eller de pyttesmå upplevelserna, som att titta ut genom fönstret den första morgonen i den nya danska bostaden långt ute på landet, och se tre rådjur njuta av morgonsolen på terrassen.
Min barndom var – trots viss fattigdom och utan far och syskon, men i gengäld med en kärleksfull mor, moster och mormor och kamrater – präglad av glädje. En spännande utbildning till typograf och sedan till grafiker förde in kreativiteten i mitt liv. I mer än 40 år har jag sysslat med konst och design och det är en av grundpelarna i upplevelsen av att vara privilegierad och lycklig.
Att jag är född i en tid då jag bland annat fått uppleva Beatles (och alla de andra från det fantastiska 60-talet) framväxt – och senare internet – har inte gjort livet mindre förunderligt. Att Danmark blev europamästare i fotboll 1992 – i Sverige – har också bidragit.
Det är nog summan av upplevelser som manifesterar sig i någon sorts lyckokänsla. Och möjligheterna finns uppenbarligen i det danska samhället, om man ska tro FN:s lyckoindex.
Skulle jag ha känt samma lycka om jag var född i och bodde på ett helt annat ställe på jorden? Säkert inte i ett land präglat av krig, korruption och stor ojämlikhet. Är det den danska friheten att uttrycka sig fritt, välfärden och den välfungerande hälsovården som lägger stora resurser på min gamla mamma?
Ekonomisk trygghet eller otrygghet påverkar självfallet lyckan. Acceptans och inkludering är också viktigt, och här tycker jag att bland andra Danmark har ett problem. Bristande generositet bland danskar gentemot andra som inte har samma möjligheter som vi skuggar lyckan. Andras glädje och sorg smittar mig – även om det är totala främlingar.
Michael Reinhardt