Det borde vara allas plikt att donera sina organ. I stället för att göra ett aktivt val att bli donator så borde valet göras om man inte vill donera.
Jag har en dotter som nu levt med ”kassa” lungor i snart sex år. Hon har haft syrgas dygnet runt i två år och för cirka 1,5 år sedan kom hon med på listan över dem som väntar på att få nya lungor.
Tänk att i 1,5 år leva med ovissheten, att telefonen kan ringa precis när som helst och då har du max tre timmar på dig innan du ska ligga på operationsbordet. En ambulans kommer inom 45 minuter.
Min dotters barn, åtta och sex år gamla, vet inte när mamma ska åka iväg. De har vant sig vid att hon inte orkar leka med dem, de har lärt sig leva med att hon åker in och ut på sjukhuset. Den senaste tiden orkar hon inte längre laga mat till dem. Mamma, som alltid har en grimma i näsan så att man får krama henne försiktigt, ligger just nu inlagd på sjukhuset. Lungorna har blivit sämre. Hur länge ska hon orka, fysiskt men också psykiskt?
Jag har pratat med flera yngre personer som inte tycker att det är så viktigt att skriva på att man vill donera sina organ. De tror att de är odödliga. Men det är livsviktigt att ta ställning. En olycka eller obotlig sjukdom kan drabba en närstående och då är det bra att ha tagit beslutet att ge. Det finns donationskort utplacerade lite varstans, men vi behöver bli påminda om att använda dem. Vårdcentraler, akuten, skolor, arbetsplatser - alla kunde upplysa bättre än vad de gör idag.
Gå in på www.livsviktigt.se och läs mer. Det går enkelt att registrera sig som donator även där.
Efter att vi registrerat oss som donatorer så kan vi glömma bort det. Vårt val finns kvar i registret. Vi bör se till att hela familjen finns med i detta register. Det är också viktigt att berätta för våra nära, så att de slipper ta det svåra beslutet när vi inte själv kan göra något längre.
Ett flertal länder har kommit betydligt längre i donationsfrågan än vad Sverige har gjort. I USA tillfrågas alla som tar körkort om de kan tänka sig att donera organ. Detta skrivs sedan in på körkortet, så att det blir lätt att veta personens önskan vid exempelvis en olycka.
Alla som kan tänka sig att ta emot organ om det skulle behövas bör också vara villiga att lämna sina organ när de inte längre behöver dem själv.
Så, snälla, tänk efter och ta ställning. Vi vet inte hur länge vi finns här på jorden, men om vår tid skulle ta slut så kan vi hjälpa någon annan att få lite mer tid genom att nya organ opereras in.
Britt Thörnwall