Signaturen T.E:s inlägg (30/3) under rubriken ”Självförtroendet får en käftsmäll varje dag när företagen tackar nej” tar upp ett viktigt och angeläget ämne, som uppenbarligen allt oftare drabbar många. På senare tid har jag också själv i min roll som samhällsengagerad fritidspolitiker träffat välutbildade och erfarna personer i sin bästa ålder, som av någon anledning blivit utan jobb och hamnat i den situation T.E beskriver.
Detta är lite svårt att förstå, då det ju handlar om kvalificerad arbetskraft som inte bara, eftersom de som regel är omedelbart gripbara, direkt kan bidra till samhällets utveckling med sin professionella arbetsinsats, och även då blir goda skattebetalare och ett betydande köpkraftstillskott.
Är det möjligen så att ett så starkt fokus idag läggs på att försöka slussa in alla våra nyanlända i arbete, så snart det nu kan gå, att man tappar bort dessa andra? Det verkar ju som om de vägar in på arbetsmarknaden som borde finnas för dessa andra inte längre är tillgängliga. Det gör att många därför hamnar utanför, i ett slags vakuum. Detta hämmar då också rörligheten på arbetsmarknaden genom att färre vågar byta jobb. Ett nytt slags utanförskap av en värdefull samhällsresurs uppstår.
Min fråga blir då: Vem/vilka, i detta fall i Skåne, Malmö eller kanske Helsingborg, är beredda att motverka ett sådant utanförskap genom att ställa upp och eliminera nya onödiga trösklar åter in i arbetslivet för denna grupp kvalificerade, omedelbart gripbara men just nu arbetslösa, det vill säga fungera som en effektiv länk till ett nytt jobb? Arbetsförmedlingen? Någon managementkonsult eller bemanningsföretag? Eller något rekryteringsföretag som öppnar sig som uppdragsgivare även för dessa arbetssökande och inte bara för arbetsgivare?
Detta ser jag som en högst angelägen utmaning, inte bara för den/de som antar den, utan för hela samhället och inte minst också för E.T och alla drabbade systrar och bröder. Varför inte börja med E.T och de jag kan anvisa. HD är säkert beredd att förmedla kontakten.
Charlie
Helsingborg