I ett debattinlägg i Helsingborgs dagblad den 29 april skriver Helene Vogelmann och de övriga anställda på LU Open om universitetsledningens omorganiseringsbeslut som bland annat innebär att LU Open kommer att läggas ner. De ställer sig frågan vilken nutidsanalys universitetsledningen har byggt sitt beslut på. Vi besvarar gärna frågan i denna replik.
Att göra omorganisationer är kanske det svåraste man har att göra som ledning och vi har största respekt för den oro som förändringsarbetet kan skapa hos berörda medarbetare. Vi vill därför direkt fastslå att vårt beslut inte får tolkas som att personalen inte har gjort ett tillräckligt gott jobb. Så är inte fallet. Tvärtom. Precis som påpekas i inlägget har det funnits många nya idéer, projekt och initiativ vid LU Open och vi kommer att göra allt för att ta tillvara dessa – det är självklart att vi vill bevara den innovationskraft och projektkompetens som har byggts upp under åren. Denna kompetens efterfrågas också av flera fakulteter.
Men det finns en allvarlig brist i den organisatoriska placeringen av LU Open eftersom avdelningen tillhör förvaltningen och där finns inte de studenter och forskare som LU Open engagerar i sina projekt. Förvaltningen är en ren stödfunktion och ska också bedrivas som en sådan medan projekt som involverar forskare och studenter ska bedrivas i kärnverksamheten (vid fakulteter och institutioner).
Detta rättar vi till nu. Man kan knappast kalla det en ideologisk förändring såsom debattartikelförfattarna har gjort – vi menar nog snarare att det handlar om tydlighet, hållbarhet och långsiktighet - något som gagnar alla parter, både inom och utanför Lunds universitet. Att denna viktiga verksamhet framöver kommer att bedrivas vid fakulteterna som får ägarskap över projekten och där projekten hamnar nära forskarna menar vi borgar för än högre framgångsfaktor och kvalitet. Det gör också att kontaktytan mellan universitet, näringsliv och offentlig sektor breddas.
Vilken nutidsanalys stöder vi då oss på? Vi stöder oss på den utredning som gjordes i höstas och som visade att dekaner på fakulteter eller prefekter på institutioner har haft låg eller, i många fall, ingen kännedom alls om vilka projekt som bedrivs på LU Open. Vi stöder oss på det faktum att samverkan inte främst bedrivs av tjänstemän i förvaltningen utan i kärnverksamheten – det är den som industrin, näringslivet och den offentliga sektorn behöver för att kunna utveckla nya idéer, produkter och tillväxt. Samtidigt behövs kompetenta medarbetare som stöder projekten i dess olika faser. Med en projektledarpool som underlättar de innovativa processerna ser vi en fantastisk möjlighet att sätta riktigt bra fart på samverkan mellan stora delar av universitetet och omvärlden. Projekten kommer framöver också ha större möjlighet att ge ringar på vattnet inom Universitetet.
Samverkan är ett av universitetets prioriterade områden och ett av de mest kraftfulla verkningsmedel universitetet har för att nyttiggöra vår utbildning och forskning och därmed kunna vara en ledande drivkraft för det framtida vetandet likväl som för utveckling och tillväxt. Därför är vi i ledningen för Lunds universitet angelägna om att detta arbete ska utvecklas och fortsättningsvis vara en viktig del av forskningen och utbildningen. Aktiviteter kring samverkan med det omgivande samhället och kontakter med näringslivet ska utökas. Därför har exempelvis en vicerektor med speciellt ansvar för samverkan utsetts, det har inrättats ett samverkansråd, ett näringslivsråd och ett kulturråd och vi har intensifierat vår samverkan med regionen, med de stora kommunerna i Skåne och med politiker på olika nivåer. Vi ser detta som viktiga steg för att öka vår samverkan, både internt och externt.
Debattinläggsförfattarna skriver att LU Open har utvecklat ett arbetssätt som numera utmärker de mest innovativa universiteten i världen. Det håller vi med om. Nu har konceptet förfinats ytterligare genom att vi har riggat en organisation som på bästa sätt kan stödja det innovativa arbetssättet i gränsytan mellan Universitetet och det omgivande samhället!
Torbjörn von Schantz, Bo Ahrén och Susanne Kristensson